Porträtt: Naranja

Den allra första lilla delikata tomaten som blev mogen 2017 var en Naranja. Jag hade gått och klämt på den ett tag, för den hade redan ändrat färg sedan ett tag tillbaka, men hade inte mjuknat ännu. Den första var så perfekt mogen när jag tog den; solvarm och söt men ändå med ett sting och bra syra. En fantastisk upplevelse som jag talade mig varm för i odlingsgruppen Tomatklubben på Facebook. Efter det hade jag flera mer oangenäma upplevelser av Naranja. Den är nämligen väldigt besk innan den fått mogna till sig ordentligt. Färgen kommer ganska tidigt och luras, så klämtestet är av vikt.

Naranja är en fast, nästintill hård, tomat. Ju fler sorter som mognade, desto mindre uppskattade jag Naranja. Sorter som Chilega och Green Doctor är enklare att tycka om sådär när man står i tomatdjungeln och smaskar. Men det hämtade Naranja igen frampå höstkanten. Den hård konsistensen bidrar nämligen till längre hållbarhet. När de sista Chilegorna började explodera av övermognad i oktober låg Naranja fortfarande på fatet och gottade sig. Det får man pluspoäng för i mitt hus.

Plantorna var ganska diskreta i storlek och gav under hela säsongen, både ute i kruka och i växthuset, trots en tråkig tomatsommar. Allra bäst smakar de fullt mogna tillsammans med mozzarella, balsamico och några basilikablad. De har dock ingen given plats på sortlistan för 2018, jag måste tänka på saken.

En smula komplicerad men också med klara fördelar. Ska Naranja odlas 2018?

1 thought on “Porträtt: Naranja

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *