En trädgårdsdag i januari

Det finns tider som gör sig bättre på bild än mildvinter. Men fördelen med mildväder är att det finns massor att hugga tag i i trädgården.

Mina trädgårdskompisar är vädertåliga. Hittekatten Missan är nästan alltid med och pysslar.

Jag har passat på att gräva upp ogräs i mitt blivande kålland; och hämtat täckmaterial från en multnad ensilagebal som jag dumt nog har placerad i andra änden av tomten. Motion är ju bra, men inte så effektivt.

Ljudet av spadtag lockar alltid till sig ett gäng tanter. Varje tuva som vänds upp och ned inspekteras noggrant, det kan ju finnas godbitar i form av insekter. Min inhägnad som ska hålla hönsen ute från odlingen fungerar uppenbarligen mindre väl.

 

Ensilage är otroligt näringsrikt och ger maskarna god mat, och mat leder till maskbajs som är förträfflig gödsel. När de kryper upp för att dra ner stråna luckrar de dessutom upp jorden. I år ska jag satsa ännu hårdare på täckodling. Det hjälper också jorden att behålla fukt, vilket verkligen behövs om det blir ännu en torr sommar. Patinan i skottkärran får man förövrigt genom att förvara kalkonbajs i den i ett par veckor.

Idag fick också vara en dag av plantering och sådd. Trädgården är grå men några överlevare skymtas. Mangolden till exempel, sätter fortfarande nya blad, och förtjänar lite bättre boning. Samtidigt passade jag på att så morötter, persilja, svartrot, och satte några sista vitlökar i en pallkrage.

Nya spirande blad skymtar bland de vissnande. Det som tidigare varit fruset blir nästan transparent.

 

Jag hoppas att mangolden trivs i växthuset istället, där den kan övervintra och ge en tidig vårskörd. När man gräver upp välväxta mangoldplantor ser man verkligen släktskapet med betor, i de lång kraftiga rötterna. Mangolden tillsammans med lite tidigare planterad purjolök fick sedan ett extra täcke i form av fiberduk.

 

Hur sent är egentligen för sent för att så vitlök? Vi får se. Den första batchen sattes i oktober/november, på friland.
En pallkrage där persilja, svartrot och persiljerot ska husera. Svartrot testade jag att äta för första gången förra året, och nu tänkte jag ge mig på ett odlingsförsök. De ska vara rika på järn, och smaken påminner lite om jordärtskocka tycker jag. Persiljerot vet jag inte riktigt varför jag köpte, men jag trodde säkert att det var palsternackor. Det blir ett spännande experiment!

 

Morötter, morötter, morötter. Vi äter galet mycket morötter så det känns som ett avancerat projekt att försöka bli självförsörjande på. Men en helt del går säkert att odla. Jag brukar mest sätta den i pallkrage eftersom vår lerjord är så tung, men i år måste jag göra ett frilandsförsök också. Kanske i min djupgrävda bädd där jag hade potatis förra året.

 

Nästa år vill jag inte rensa en massa ogräs. Jag tänkte underlätta för mitt framtida jag genom att gräva upp så mycket rötter jag kan nu, och sedan kväva resten med täckning. Halm är dessutom trevligare att gå på än lera.

Lagom när jag kände mig nöjd för dagen började snöflingorna dala ner från himlen. Trädgården ser så tyst och vilande ut, men under ytan finns det skatter.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *