Sommarsquashfarmen 2017

Det är något sällsamt över att odla sommarsquash. Det är så troget och givande och samtidigt känsligt och förgängligt. Squashplantorna växer i raketfart; man kan nästan stå och se att det växer i realtid en varm sommardag, men är en av de första att kasta in handduken när kylan kommer.

Sommarsquash i samplantering med krasse.

Lite frost klarar de flesta väletablerade plantor frampå höstkanten har jag noterat. De allra första frostnätterna brukar vara försiktiga och partiella här på Östgötaslätten. Den kryper sällan inpå husknuten, och varar sällan någon lång stund, dessutom jorden är vid den här tiden uppvärmd och kompenserar en del för låga temperaturer. Eftersom man tenderar att odla squash i skyddat läge får plantorna om man har tur bara en lätt kyss som kniper ett blad eller två.

Ett större problem i den tidiga hösten är att pollinatörerna försvinner. Många fruktämnen ruttnar från blomman och får bli hönsmat istället. Höstfukten gör att gråmöglet och mjöldaggen trivs och när angreppen kommer vet man att squashodlingen sjunger på sista versen.

Squash är så mycket mer än de där gröna tjocka bananerna man handlar i mataffären. Smakmässigt är de inte jämförbara!

Att anlägga en odlingslåda
Våren 2017 grävde jag bort hela den misskötta rabatten som löpte längs med södersidan på vårt boningshus. Jag inhandlade gamla fönster på loppis och mutade Mathias att bygga lådor till dem (det enklaste sättet att få en odlingslåda är att låta någon annan göra den, har jag noterat). Lådorna fylldes med jord från en jordhög vi har på tomten, brunnen hönsströ från gödselstacken, fermenterad hästbajs och lite annat bös som låg och skräpade. Min ursprungliga plan var att ha fullt med gurkor och slingerblommor och sånt som skulle växa upprätt i lådan, för att låta squashen välla ut framför. Det kanske hade fungerat om jag hade fått tummen ur och tagit bort fönstren. Det fick jag dock inte, vilket möjligtvis bidrog till den stora odlingslyckan som squashfarmen var, trots det synnerligen mediokra odlingsvädret som sommaren 2017 bjöd på. Squash älskar nämligen varmt om fötterna, och det bidrog definitivt fönstren till. Det skyddade läget tillsammans med den upphöjda lådan skapade en perfekt squashodling. Gödselmässigt bjöd jag på gödselvatten gjort på vallört, fräken och nässla ungefär varannan vecka.

Merparten av resterande plantor kvävdes av squashen. Nästa år ska jag inte samplantera squash så trångt. (Det säger jag varje år.)

Odlingslåda med olika sorters sommarsquash längs med södersidan på boningshuset.

Squash på friland
I vanlig ordning brukar jag peta ner kvarvarande plantor där jag har plats. Mellan en grönkålsplanta och en palmkål fick en grön squash bo. Den gjorde inget väsen av sig under säsongen men i slutet på augusti började den ge frukt. I september hade den fullt med fruktämnen. Det var ju dock inte en särskilt vänlig höst ur odlingssynpunkt sett, så resultatet blev bistert. Överlag skulle jag säga att mina frilandsförsök hamnar 5-6 veckor efter sina odlingslådekompisar i utveckling. Det är med andra ord inget särskilt effektivt sätt att odla. Den enda egentliga fördelen är att man sprider sin skörd något. Squash tenderar att ge frukt cyklist; så även under de bästa förutsättningarna tar sig plantan en paus då då. Har man tur (eller är skicklig) finns det då en annan planta som tar vid, antingen beroende på att den är av annan sort med annan utvecklingstid, eller för att odlingsplatsen fördröjer eller snabbar på förloppet.

Frilandsplantan är minst sagt tanig, jämfört med sina sortvänner i odlingslådan.

Förvara squash
Tvärtemot den gängse uppfattningen går det bra att lagra många olika sorters sommarsquash i flera månader i rumstemperatur. Skalen hårdnar och det kan vara idé att skala innan förtäring. Allra mest hållbar har musselsquashen visat sig vara, i mina försök.

 

2 thoughts on “Sommarsquashfarmen 2017

Lämna ett svar till Titti Backström Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *